Överst på DN.se just nu står att ”Volvos toppchefer delar på 750 miljoner”.
Läser man nogrannare ser man att det är ”ett par hundra” toppchefer vars aktier och optioner som de tilldelats de senaste åren till dagens aktiekurs uppgår till ungefär den summan.
Vilken sorts organisation har Volvo om man har flera hundra personer i företaget som kan kallas för ”toppchef”?
Att utdelade aktier I ett företag som gör över 20 miljarder i vinst gått upp I värde kan väl knappast förvåna någon. Det handlar alltså inte om att Volvo har en utgiftspost på 750 miljoner ner i direktörernas fickor.
Jag tycker det är bra att utdelningar till företagsledningarna granskas, vi har sett alltför många fall där fullständigt orimliga bonusar tilldelats tvivelaktigt effektiva direktörer i företag med rejält röda siffror i balansräkningen. Men när man försöker så här hårt att få siffrorna att låta chockerande kan man fråga sig om det var tvunget att överdriva storyn så pass för att läsarna ska bry sig och bli upprörda? Om så är fallet kanske utdelningarna inte är så extrema trots allt?
De optioner som delades ut 2003 har mer än tredubblats i värde. Det är liksom det hela systemet med optioner går ut på. Om ledningen gör ett bra jobb, företaget går med vinst och aktiekursen går upp, så kan en rejäl vinst inhämtas. Om företaget går dåligt är optionerna värdelösa.
Den facklige representanten citeras givetvis att ”skillnaden är för stor”. Fack-Johnny kräver en ändring. Ok, men jämför åtminstone äpplen och äpplen, ett optionsprogram och en vinstdelning är två helt olika saker.
